När ett barn inte orkar, vi har nog alla mött barn som plötsligt inte orkar mer.Det kan se ut som trots, men ofta handlar det om överbelastning. Här delar jag mina tankar om varför det händer och hur vi kan stötta barn med NPF på ett lugnt och tydligt sätt.

När jag började arbeta med barn med NPF

Det finns stunder då ett barn bara tar stopp. Inte för att barnet vill bråka. Inte för att barnet testar gränser. Utan oftast för att energin är slut och kraven blivit för många. Det tid innan jag förstod hur snabbt det kan svänga. Ett barn kan vara med i aktiviteten, skratta och delta, och några minuter senare inte klara en enda instruktion till. Det är lätt att tro att barnet gör det medvetet, men oftast är det ett tecken på att barnet behöver stöd och återhämtning. Eller mer stöd, anpassningar och mer återhämtning.

Något som hjälpt mig mest är att tänka på att inte tolka beteendet som något riktat mot mig och istället se det som ett sätt för barnet att säga att det blivit för mycket. Då blir det också lättare att hjälpa.

I många situationer är det små, tydliga stöd som gör störst skillnad:
– ett schema som visar vad som händer nu och vad som kommer sen 
– en bild som förklarar det jag annars hade behövt säga flera gånger 
– en kort paus innan det brister 
– en enkel rutin som gör dagen mer förutsägbar 

När vi gör vardagen begriplig blir den också tryggare. Och när barn känner sig trygga orkar de mer, både hemma och i skolan. Det är därför jag startade SOS NPF för att ge fler barn möjlighet att förstå sin dag.  För att minska stress och konflikter. För att göra det lättare att lyckas, både för barn och vuxna.

När ett barn inte orkar behöver vi vuxna stötta ännu mer.

Vill du prova något av mina material för struktur och bildstöd? Eller arbetsmaterial?Allt finns samlat i min materialbank och du får använda det helt fritt.