Om oro, ansvar och den där paniken ingen pratar om

informationskort NPF föddes ur just de där ögonblicken som ingen av oss vill vara med om, men som ändå händer.

Det finns stunder i skolans värld som etsar sig fast. Stunder när allt stannar upp, när pulsen rusar och man bara hinner tänka: snälla, låt allt gå bra. Jag pratar om när ett barn försvinner.

Jag har varit med om det flera gånger, både i skolan och privat. Barn som rymmer, barn som springer, barn som inte kan berätta vad som hänt eller vart de är på väg. För barn med NPF kan det handla om överstimulering, stress, rädsla eller ren impulsivitet. För oss vuxna handlar det om ren panik. Det är en otäck känsla. En känsla som sitter kvar länge. Samtidigt har jag också sett något fint: hur kollegor släpper allt, hur samarbetet blir knivskarpt, hur alla rör sig som ett team med ett enda mål – hitta barnet och skapa trygghet. Men även om vi arbetar förebyggande, även om vi känner barnen väl, även om vi gör allt rätt… så händer det ändå ibland. Och just därför behöver vi verktyg som hjälper både barnet och den som hittar barnet.

Varför behövs ett informationskort?

Informationskortet är ett litet, tydligt och lättillgängligt kort som barnet kan bära på sig. Om barnet springer iväg eller hamnar i en situation där hen inte kan kommunicera, finns viktig information samlad på ett sätt som andra snabbt kan förstå. I dokumentet står bland annat: “NPF påverkar hur barnet tar in intryck, kommunicerar och hanterar stress.” och “Bemöt lugnt, tydligt och ge extra tid.” Det är precis den typen av information som kan göra skillnad i en akut situation. Men vi behöver också komma ihåg att alla inte vet vad NPF är. Många har fördomar, många missförstår, och vissa blir osäkra när ett barn reagerar annorlunda. Egentligen är det inte vårt ansvar att utbilda hela omvärlden, men om ett enkelt kort kan hjälpa ett barn att få ett tryggare bemötande, då gör jag det gärna. För varje gång ett barn med NPF möts med trygghet istället för stress, så har vi vunnit något viktigt.

Om du vill ha ett anpassat informationskort NPF utifrån just ert barns behov eller er verksamhet, tveka inte att höra av dig. Lämna en kommentar eller mejla mig på info@sos-npf.se.

Vad innehåller informationskort?

Kortet består av två delar: en framsida med kontaktuppgifter och en baksida med kryssrutor som beskriver barnets behov, kommunikation och reaktioner.

Exempel från kortet:

• Hur barnet kommunicerar: “Jag pratar inte”, “Jag använder tecken/bilder”
• Hur barnet reagerar: “Jag blir tyst / kan inte berätta”, “Jag springer iväg”
• Vad som är jobbigt: “Höga ljud”, “Många människor”
• Viktigt att veta: “Jag förstår inte faror”, “Jag kan inte säga mitt namn”

Det är information som kan vara helt avgörande om någon hittar barnet och behöver agera snabbt.

Kortet används utifrån barnets förmåga

När vi använder informationskort behöver vi också tänka på barnets förmåga. Alla barn kan inte lämna över ett kort om de kommer vilse. Därför behöver vi ställa oss frågan: kommer just det här barnet kunna visa kortet? Kan barnet lära sig att räcka fram det, peka på det eller visa det vid behov? Om svaret är nej. Då är det extra viktigt att kortet sitter synligt. Det kan vara i en nyckelring på jackans dragkedja, på tröjan, på väskan eller på flera ställen samtidigt. Det viktiga är att den som hittar barnet snabbt ser kortet utan att barnet behöver göra något alls. Och om kortet försvinner? Då gör det ingenting. Vi skriver ut ett nytt. För vad är ett laminerat kort värt jämfört med att ett barn får ett tryggt bemötande och rätt stöd i en stressad situation.

För vem är informationskort NPF?

Det är skapat för barn med NPF som:

• har svårt att kommunicera i stress
• kan springa iväg
• inte alltid förstår faror
• behöver lugnt bemötande och tydliga instruktioner

Men det är också ett stöd för oss vuxna, föräldrar, pedagoger, assistenter och andra som vill känna att vi gjort allt vi kan för att skapa trygghet.

därför skapade jag informationskort NPF

Jag vet hur det känns när hjärtat stannar för en sekund. Jag vet hur det känns att springa, leta, ropa, hoppas. Jag vet hur det känns att efteråt tänka: vi måste ha bättre verktyg. Och jag vet att många föräldrar till barn med NPF inte själva orkar leta information, skapa egna lösningar eller ens veta vad man behöver, det är inte alltid möjligt.